Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdelning II - Die grosse Verachtung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
provisionerna, då de väl voro så obetydliga. Han sluddrade
något och tummade sedlar, som tycktes bränna honom.
Svårt hade han att lämna dem ifrån sig, gärna ville
han dock bli av med dem. Jag såg hans strid, men
förstod den icke.
Slutligen mumlade han fram:
– Men det är 400 piaster!
Nu förstod jag. Den fatala siffran upplyste mig,
att detta var fadrens registratorns enda sätt att
återlämna orätt fånget.
Jag tackade, började reflektera, men tärningen
vände sig i bägaren, då han tillade:
– Provisionerna gå icke upp till 400 på långt
när, men tag detta sam förskott på blivande leveranser.
– Binda mig, gör jag icke, svarade jag, redan
inne i hans tankenät.
– Som provisioner då! svarade han och lämnade
summan. När han gått summerade jag upp det
oerhörda bedrägeriet. Fadren återlämnade mig mina
pängar; med dessa skulle sonens provisioner betalas
och på samma gång skulle jag skuldsättas för blivande
leveranser.
Jag teg, ty jag skämdes, i synnerhet när fadren
Baillif avgick strax därpå och erhöll belgiska
Leopoldsorden.
En vecka senare hade sonen panna komma igen,
och han bad då att få låna 400 piaster, som jag visste
jag aldrig skulle få igen. Denna oblyghet, att nu vilja
ha igen pängarna, under denna form, mina pängar, tre
gånger mina pängar, föreföll mig så sublim, att jag
lämnade honom summan. ;Men när han stoppat in dem,
kunde jag inte neka mig nöjet att ge honom en släng:
– Jag tänkte inte kvitta, sade jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
