Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdelning II - Die grosse Verachtung - Begreppet ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Vad då med?
I detta svar förnekade han provisionsskulden, och
som jag befann mig i malarians rekurrensstadium och
var nervös, så lossade jag säcken och sade honom allt.
Han hörde på, som om det icke angick honom;
men när jag gav slutrepliken:
– Ni har aldrig lurat mig! så föll han i raseri.
Detta nämligen, att han icke kunnat lura mig,
det sårade honom dödligt, ty det gick på hans heder.
Han tycktes slipa sin tunga mot tänderna ett
ögonblick och så stack han:
– Ni är den falskaste människa jag i mitt liv
råkat!
Jag protesterade. Men han fortfor:
– Varför stämde ni mig inte? Föraktade ni mig
så djupt?
– Ja, svarade jag, så djupt! Det kallas die grosse
Verachtung men de gamla kallade det ironi, eironeia.
Han gick; grämde sig en tid, föll av, men endast
därför att han icke kunnat lura mig. Och i byn kallade
han mig skurk – därför att han icke kunnat lura mig!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
