Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdelning II - Det rysliga ögonblicket - Tiga och lida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då faller hela ondskan tillbaka på en själv; man
blygs över sitt inre onda, som man ville inlägga i en
annan; man skäms så att man ville gå ut i skogen
och sticka huvet under en trärot. Man stryker allt
orätt den misstänkte förut gjort en, och tar hela
skulden på sig själv; han, den eljes icke oförvitliga,
kanske mycket klandervärde, blir med ens en
oskyldig och martyr; och man tycker sig själv vara den
uslaste på jorden.
En naturlig motvilja mot att bli narrad, emedan
den narrade tror sig komma under, gör människan
misstänksam. Erfarenheten ger stöd åt
klentrogenheten, och man är därför så snar i domen. Det är
icke behagligt bli en annans dupé; det nedsätter ens
berättigade självkänsla och förfalskar ens tankeliv, och
man reagerar ju mot överfall...
Men likafullt, den som av ren känsla kan säga
om en annan: Han är bättre än jag! även om »han»
icke är det; han känner i förkrosselsens ögonblick
en hugsvalelse, som om han både lidit kvitt sin
begångna orätt, och även tagit bort en del av den andres
skuld.
Det är icke så tungt lida för andra, kan vara
ljuvt, men att göra andra orätt, det är rysligt,
liksom att få skämmas över att man blottat sin ondska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
