Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdelning II - Den vackra ålderdomen och Den fula
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
port, vilken nu står på glänt, ty att sällheten skall
vara evigt är ett känslans axiom. Men ett skeptiskt
ord, ett otidigt skämt, en förflugen tanke, ett ord
bredvid munnen kan förstöra på ett ögonblick
alltsammans; ängeln flyr och porten smäller igen till
evigheten.
Shakspere som eljes icke tar så fint på
älskogen (amman i Romeo) har dock i sitt sista
stycke, Stormen, det gamla äppelträdets bästa frukt,
meddelat en liten upplysning, säkerligen grundad på
en dyrköpt erfarenhet. Skalden var nog för
gammal, att själv begagna den dyra, sent förvärvade
erfarenheten, men han donerade den, säkerligen med
hjärtlig välvilja, åt de unga, som kunde bruka den
(men kanske inte gör det). Den gamle Prospero säger
nämligen åt Ferdinand, när denne mottager Miranda
som brud (= fästmö):
Nu som en skänk av mig och som en lön
den ärligt du förvärvat, tag min dotter;
men om du löser hennes jungfrugördel,
förrän den helga vigseln blivit fullgjord
med alla vördade ceremonier,
så skall ej himlens ljuva regn välsigna
ert knoppande förbund; ofruktsamhet,
surögt förakt och kiv skall översålla
er äkta säng med äckligaste ogräs,
så att ni båda skola hata den.
Nu varen på er vakt, tilldess att Hymen
sin lampa tänt för er.
Så sant jag hoppas
på långt och fridsamt liv med barn och blomma
och evig kärlek – ingen dunkel grotta
och ingen enslighet, hur starkt än frestarn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
