Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdelning II - Kärlekslycka - Sina bästa känslor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vårdagar upphöjda ögonblick, då man hyser
medlidande med de andra dödlige, som icke äro lika
lyckliga. Man bävar för sin sällhet, finner den orättvis,
så att man nästan önskar sig en motgång för att
rättvisan må ske.
Det var en konstnär, som förlovade sig, och han
hade haft sin största triumf på scenen i de dagarne.
Marken tycktes honom gunga under fötterna, luften
smekte hans ansikte, mänskorna hyllade honom på
gatorna, han var knappast kvar på jorden, i
synnerhet som han var älskad av den kvinna han älskade.
Så kom ett dundrande fiasko, allt det förra vackra
var glömt, han kallades en stackare och en charlatan.
Men han var så lycklig i sin kärlek, att han icke
kände slaget. Han erfor till och med en inre glädje
att olyckan fört honom närmare sin brud, och han
var så högt uppe att han unnade mänskorna den
glädjen att få honom lite ner till sig. Hans berömmelse
hade nämligen börjat trycka dem; och nu när han var
nere, fick han sympatier, där endast avundshat förut
hade sårat honom.
Se det var kärlekens underverk, som gjorde
honom så osjälvisk, att han på medmänniskornas
vägnar led av sin tryckande berömmelse och sin
lycka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
