Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Avdelning III
- Sömngångare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon [Hon har inte observerat det eller kan
inte säga som saken är, utan tänker efter vad som
skall förarga honom mest eller vad som mest stämmer
med hennes humör]: Det är gråkallt.
Han: Men det är sydlig vind och solen skiner.
Hon: Tycker du att solen skiner?
Han? Tycker? Den skiner ju!
Hon: Nu ska du gräla igen. O. s. v.
*
Hon har nyss beskyllt en människa för stöld,
och gjort stort larm av saken. Dagen därpå har
det ändrat sig av okända dunkla grunder.
Han: Nåå, har polisen utrett tjuvmålet än?
Hon vet inte om något tjuvmål.
Han: Men det var ju du, som anklagade...
Hon: Det är osant, det har jag aldrig gjort!
*
Och så vidare i oändlighet, utan slut.
En gång väckte han henne med att begagna det
rätta ordet på hennes karaktär och uppförande. Då
vaknade hon, flög ut ur rummet som en vild fågel,
gick bort. Han lät henne gå. Nu var meningen att
han skulle komma efter, men det gjorde han inte.
Då kom hon själv, men icke som en bönfallande,
utan som en drottning för att mottaga hyllningen.
Hyllningen uteblev; och hon förlorade förståndet
under två dagar. Då förbarmade han sig över henne,
men hon kunde endast återställas om han nalkades
henne ångerfull. Det var ett stort offer men han
fullgjorde det för barnets skull. Då fick hon igen
»sitt förstånd» och hon förlät honom, sedan hon
dikterat villkoren: Han skulle vara snäll, det betydde:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 22:39:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/strindbg/blabok/0840.html
