Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdelning III - Daggbildning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Berzelius angiver dock efter Verver, att luften i
det fria innehöll 8/1000 vattengas i medeltal. Vi skulle
således i ett av järnkamin uttorkat rum kunna med
goda skäl sätta vattengasens mängd till hälften eller
4/1000, vilket är för litet att genast få glasets utsida
att rinna.
Här är platsen antyda, att luften själv, eller det
ämne vi kalla luft, vid eudiometriska försök, kan
delvis transmuteras både i kolsyra och i vattengas, vilket
ger ett nytt uppslag i daggfrågan.
Berzelius relaterar utan att resonera bort saken
följande godkända experiment av Saussure och andra.
Saussure befriade (ren) luft från kolsyra, tillsatte (ren)
vätgas och slog elektriska gnistor igenom. »Därvid
bildades 4,7 delar kolsyra på 10,000 luft.»
Det står där tryckt och jävas icke, att: ren luft
och rent väte gåvo kolsyra, och i lika mängd som
luftens vanliga halt av kolsyra.
Detta är ju full bevisning för att kolsyra kan
uppstå utan kol!
Berzelius berättar vidare att Boussingault drog
torkad och kolsyrefri luft över glödande ren
kopparspån, varvid han erhöll både vatten och
kolsyra. Vattnet motsvarade en halt av 5 till 13
volymdelar pä 100,000 delar luft.
Alltså synes bekräftad Aristoteles’ och de gamles
mening att luft kan bli vatten, att moln och regn äro
kemiska produkter av luften och icke beroende av
fysiska procedurer.
Och därmed öppnas nya utsikter att kunna
förklara daggbildning, liksom även klippans vatten vid
diamantborrning får andra förklaringsgrunder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
