Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Avdelning III
- Självbedrägerier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SJÄLVBEDRÄGERIER.
Hon är en mycket osympatisk kvinna, man kan
gott säga avskyvärd, men hon tolereras för sin
älskvärda mans skull. För att få en krets tigger hon
sig på bemärkt folk, går långa vägar efter dem, och
när man av medlidande med henne och mannen
ansluter sig till umgänget, så sprides det ut, att man
ligger för hennes fötter. Hon tror det själv!
Men, över 50 år, bär hon signatura rerum på sin
fasansfulla person, ett monster, som på ruinens och
gravens rand koketterar ännu, tilltroende sig äga
charme över unga män. ’
*
Partichefen anses i övre lagren vara fruktansvärd,
rnen själv vet han sig vara oskadlig, ty partiet är
söndrat, och han är den lydande, lydige.
Endast i de ögonblick, då överklassen fruktar
honom, får han en flyktig illusion att vara någon.
En annan partichef visste aldrig hur stor han var;
trodde sig föraktad, levde i missmod och
förödmjukelse, under det han var fruktad och beundrad.
*
Det stod en ung vacker flicka utanför björnarnes
bur. Hon var van vid att alla voro hennes skönhet
underdåniga, och därför tyckte hon att människor
och allt annat skapat var idel godhet.
Hon ville nu visa hur oemotståndlig hon var för
även de vilda djuren, och inför åskådarna stack hon in
sin lilla hand, troligen för att bli kysst!
– Akta er, han bits! varnade en åskådare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 22:39:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/strindbg/blabok/0917.html
