Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt I. I gathörnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DEN OKÄNDE.
Märkligt är, men jag skulle också helst vilja tänka
mig er såsom opersonlig, namnlös - jag vet ju icke
vad ni heter mer än till hälften - jag skulle själv vilja
ge er ett namn - låt mig tänka vad ni skall heta!
Jo, ni skall heta Eva. -
Med en gest; åt kulissen.
Fanfarer.
Sorgmarschen höres.
Där är sorgmarschen igen! - Nu skall jag giva
er ålder, ty jag vet ej hur gammal ni är... Hädan
efter är ni trettifyra år och således född aderton
hundra sextiofyra. - Nu kommer karaktären, ty den
känner jag icke heller. Ni får karaktären mycket god,
ty er röst klingar som min avlidna moders - med
moder menar jag ett abstrakt begrepp moder, uttalat
»moder», ty min mor smekte mig aldrig, men jag
minns att hon slog mig. Ja, ty ser ni, jag är uppfödd
i hat. Hat! Hårt mot hårt! Öga för öga! Se på
ärret här i pannan; det är efter en yxa, som fördes
av min bror, vars saknade framtand jag slagit ut med
en sten. Min faders begravning bevistade jag ej,
emedan han lät kasta ut mig från min systers bröllop.
Jag är född i oäkta säng under konkursutredning,
medan familjen gick i sorgkläder efter en onkels
självmord. Nu känner ni familjen. Av sådant träd sådan
frukt! Sammanlagt fjorton års straffarbete har jag
med nöd undgått och har därför allt skäl att vara
tacksam om icke precis glad... mot älvorna.
DAMEN.
Jag hör er så gärna tala, men ni får inte röra vid
älvorna; det gör mig så ont, så ont!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
