Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt I. Utanför stugan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DAMEN.
Låt oss hellre gå!
DEN OKÄNDE.
Nej; Jag vill se hur mycket jag tål; och för
övrigt, vid varje gisselslag känner jag hur en
skuldpost strykes på min svarta tavla.
DAMEN.
Men jag kan icke mer; ser du, där kommer han
själv! - Å Gud; denne man, som jag en gång trott
mig älska.
DEN OKÄNDE.
Trott? Ja, ty det är bara bländverk
alltsammans, men det är icke bara! Gå du! jag skall ta
det som en plikt att stanna ensam.
DAMEN
går uppför trappan men hinner ej upp, förrän Läkaren synes
komma från fonden.
LÄKAREN
med långt, grått, hängande hår, klädd i en engelsk-indisk
hatt och en jaktrock, alldeles lik Den Okändes; låtsas icke
märka Den Okände; sätter sig på en sten på andra sidan
landsvägen mitt emot Den Okände på bänken. Tar av hatten
och torkar svetten ur pannan.
DEN OKÄNDE som blivit otålig.
Vad önskas?
LÄKAREN.
Jag önskar endast se det hus, där en gång min
lycka bodde, där mina rosor blommade...
DEN OKÄNDE.
En upplyst gentleman skulle för det ändamålets
vinnande välja ett ögonblick, då husets nuvarande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
