Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt III. Krogen-banketten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FADREN.
Du får inte kalla mig svärfar så här sent, och
för övrigt är jag ju hans nu.
LÄKAREN.
Känner han dig?
FADREN.
Nej, han har inte haft den äran och jag ber få
behålla mitt inkognito. Är det sant han har gjort guld?
LÄKAREN.
Det påstås; men säkert är att han lupit från sin
hustru under det hon låg i barnsäng.
FADREN.
Det vill säga: jag kan vänta mig en svärson till
snart? Ja gossar, det är inte vackert, det här, och
detta osäkerhetstillstånd inger mig avsmak för att
vara svärfar. Jaja, jag har ju ingenting att säga...
förstås, efter som...
Borden äro nu avdukade; dukar och kandelabrar
borttagna; så att borden av bräder och bockar stå nakna. En stor
stenskål är inburen och stenmuggar av simplaste fason äro
framställda på hedersbordet.
CAESAR
knackar; sluskarne intaga hedersbordet invid Den Okände;
Fadren sätter sig gränsle på en stol och stirrar på Den
Okände.
Mina herrar!
Denna fest har blivit kallad kunglig, icke som
om välfägnaden varit så kunglig, tvärtom, den har
varit miserabel, men den man vi firat är en kung, en
kung i Andens värld: det förstår endast jag bedöma...
EN SLUSK.
Hihihi!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
