Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den stora flodens ena strand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FLICKAN.
Det har jag inte tänkt, ehuruväl jag tror
anständigheten skulle ha fordrat något dylikt. Alltså farväl!
Går till höger.
DEN OKÄNDE till Confessorn.
Det kom jag gott ifrån, Confessor! Att kunna
skiljas med ömsesidig belåtenhet är en himmelens
nåd. Emellertid, mänskligheten går framåt med stora
steg, självbehärskningen växer i proportion med
tåreflodens avtagande. Jag, som har sett så mycket
tårar i min dar, känner det nästan snopet i denna
torka. Den var en stark unge, just så som jag en
gång önskade kunna vara! - - - Och detta var det
skönaste livet gav - - - barnet, ängeln i vaggans
vita slöjor, och det var en blå sufflett över, när hon
sov, blå och välvd som himmelen... det var det
bästa! hur skall det sämsta då se ut?
CONFESSORN.
Du skall icke vara upprörd, utan du skall vara
glad; men kasta först bort den där dumma reseboken
efter som detta är sista resan!
DEN OKÄNDE.
Du menar den här!... Nåväl!
Han öppnar boken, trycker en kyss ini den och kastar
den i floden.
- - - Är det något mer?
CONFESSORN.
Jo, om du bär något av guld eller silver skall du
skänka de fattiga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
