Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KURT.
Dricker han?
ALICE.
Han skryter mer av det, än han dricker!
KURT.
Sitt ner och tala; men lugnt och sannfärdigt!
ALICE sätter sig.
Vad skall jag säga? - Att jag suttit i detta torn en mansålder, instängd, bevakad av en man, som jag alltid hatat, och numera hatar så gränslöst, att den dag han doge, skulle jag skratta högt i luften.
KURT.
Varför ha’n I icke skiljts?
ALICE.
Fråga! Vi skildes som förlovade två gånger, sen dess ha vi sökt skiljas varje dag, som gått... men vi äro hopsmidda och kunna icke komma loss! En gång voro vi skilda - inomhus - under fem års tid! Nu kan bara döden skilja oss; det vet vi, och därför vänta vi honom som befriaren!
KURT.
Varför ären I så ensamma?
ALICE.
Därför att han isolerar mig! Först utrotade han alla mina syskon ur huset - han kallar det själv att »utrota» - sedan mina väninnor och andra...
KURT.
Men hans släktingar? Dem har du utrotat?
ALICE.
Ja; ty de höllo på att beröva mig livet, sedan de tagit heder och ära. - Slutligen måste jag under-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
