Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tröttna på oss... Jag tror, att du kom i en för oss lycklig stund; jag tar det som en skickelse rent av... Kurt! Du får icke tröttna på oss, ty vi äro bestämt de olyckligaste människor, som finnas på hela jorden!
Gråter.
KURT.
Ett äktenskap har jag sett på nära håll... och det var fasansfullt! Men detta är nästan värre!
ALICE.
Tycker du det?
KURT.
Ja!
ALICE.
Vems fel är det?
KURT.
Alice! I samma stund du upphör att fråga, vems felet är, skall du känna en lättnad. Försök att ta det som ett faktum, en prövning, som måste bäras...
ALICE.
Det kan jag inte! Det är för mycket! Reser sig Det är ohjälpligt!
KURT.
Stackars människor!... Vet du varför ni hatar varandra?
ALICE.
Nej! Det är det mest oresonliga hat, utan grund, utan ändamål, men också utan slut. Och tänk dig, varför han mest fruktar döden? Han är rädd jag skall gifta om mig.
KURT.
Då älskar han dig!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
