- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 54. Efterslåtter : berättelser, dikter, artiklar /
22

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berättelser - Genvägar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

22 BERÄTTELSER

kunde aldrig få de stora med sig. Men det var en
tröst för de svaga att få tro det, och Tekla ville så
gärna tro, att dessa unga flickor med den skära hyn
voro hennes systrar, lika gärna som hon ogärna, ja
med fasa, ville räkna dessa fallna kvinnor, som bodde
över gården, som sina anhöriga eller jämlikar,
ehuruväl Jesus även hade medräknat Maria Magdalena bland
sina systrar. Att vara demokrat uppåt men inte
demokrat nedåt, det är vår demokrati, och var också Teklas.
Hittills hade det varit Teklas göromål att bära
mat till fadren pm middagarna. Detta hade alltid
varit plågande för henne, ty det brunbetsade lilla
skåpet ådrog sig alltid en obehaglig uppmärksamhet,
och hon såg inga andra än tjänare och vakter bära
matburen. Efter den högtidliga akten, varigenom hon
utträtt ur barndomen, fick hon fullt medvetande om,
att detta ärende till vakten var något ringaktat, och
nu uppfinner hon alla tänkbara gränder, som
obemärkt kunna leda ned till kasernen. Hon upptäcker
gränder, som äro riktigt mörka, trånga, smutsiga,
och i dem möter hon endast fattiga och illa klädda
människor, som icke se med förakt på henne. Värst
är dock, när hon skall gå förbi det lilla stycke av det
öppna torget, som ligger framför vakten vid Rådstun.
Hon vill diär sjunka genom jorden, draga kappan över
ansiktet, bli osynlig, som man blir i sagorna, och
hon hittar på att fälla ögonlocken, så att hon endast
ser de fyrkantiga gatstenarna framför fotspetsarna.
Var gång hon kommer ut ur den mörka grändens
mynning och ljuset från den öppna platsen slår emot
henne, faller hon i svettning och ångest, och det är
för henne som att simma över en sjö, eller gå på en
spång över ett bråddjup. Men när hon fäller igen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Aug 13 11:39:13 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/eftersl/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free