- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 54. Efterslåtter : berättelser, dikter, artiklar /
450

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Artiklar - Stockholm sju på morgonen (1905)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

450 ’ ARTIKLAR

med hus och överst krönt med telefontornet rned dess
fyra hängtorn, ett slott ur Walter Scotts Kenilworth.

Ungefär mitt på Strandvägen har man en pejling
av Skeppsbron, över Skeppsholmsbron, med Tyska
kyrkan, vilken förtjänar att erinras; och när man sedan
gått ett stycke resa sig Maria kyrka och hissarna.

Går man så in i Arsenalsgatans dunkel blir man
klämd och beklämd som i en löpgrav, men strax om
hörnet ljusnar det igen, och Operan, verkande vin
och musik, som den skall göra, kontrasterar vänligt
mot den allvarliga Jakobs kyrka.

Här, vid fontänen med dess Babylonspilar, där
osynliga harpor hänga, erbjudes det vackraste
Stockholm har att visa: Strömmen, slottet och landskapet
i fonden, Södra bergen. Men som allt är beroende på
belysningen, vill jag anbefalla en utsiktspunkt från
vilken Söder med dess bergvägg verkar bäst. Det är
från kajen nedanför Sjökrigsskolan en solig morgon.
Då ligger hela längan i starka skuggor, under det
östra husgavlarna göra ljusa fläckar och fönstren äro
eklärerade. Det är en stor syn, men visar sig endast
på morgonen, ty på aftonen drager sig berget tillbaka,
blir platt, banalt, utan teckning och färg, samt
förefaller lägre än det är.

Återvända vi till Operan, vars soliditet ger en
känsla av trygghet när man följer trottoaren, så
öppnar sig Gustav Adolfs torg, välbehagligt, omväxlande,
utan tröttande symmetri; och vid klockan i hörnet vill
man råka bekanta, stanna ett ögonblick, skingra
ensamhetskänslan och vara hemma hos sig. Men man
råkar icke sina vänner så här dags, ser endast
främmande och främlingar; biträden i butikerna,
kontorister, husjungfrur; men ögat dröjer gärna vid ut-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Aug 13 11:39:13 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/eftersl/0450.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free