Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Artiklar - Stockholm sju på morgonen (1905)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STOCKHOLM SJU PÅ MORGONEN 451
länningarna på hotellets trottoar; strykfåglar utifrån
stora världen, från Europa, som förflugit sig hitupp i
den stora ödsligbeten, till nordanlanden, där Herrans
ande vilar sig, och: hans mänskobarn desslikes. När
man som jag får besöka Gustav Adolfs torg endast en
gång om året, känner man sig själv som en främling
härnere; och det utvilade ögat kan skåda mera
oförvillat på gamla ting. Slottet håller att se på; dess
vågräta linjer skulle krypa efter jorden om byggnaden
låg på en gata; nu lyftes den i höjden även av de
sicksackformiga ramperna (Lejonbacken), vilkas vinklar
behagligt skära de eljes tröttande parallellerna. Men
Norrbro ,är samkomponerad med huset, och rör man
vid den, så ramlar den stolta byggnaden; men även
Strömparterrens lombardiska popplar höra till
garni-tyret och det italienska minnet av Qvirinalen eller
Palazzo Borghese.
Vi fortsätta i Fredsgatans halvdunkel, från vilket
Mälarens ljusa landskapsbit gör sig alldeles förträffligt,
och så vända vi in på Drottninggatan, vår Östergade,
eller kanske Corso. Det lyser ljus ännu i butikerna
på nedra bottnarna, men i våningarna äro
rullgardinerna nere; möjligen ser man något intvålat ansikte
framför spegeln, eller en bit av en kamkofta, eller i
en draglucka en ljusklädd husa som skakar
dammtrasan.
Icke ett bekant ansikte här heller; grosshandlare,
ämbetsmän och artister sova; jag går som en främling
i en främmande stad och njuter av mitt inkognito;
går i dalen, eller på bottnen av en ravin, och lyfter mina
ögon upp till berget, Sandberget i fjärran, där den
vaknande solen börjat tända i trädkronorna.
Men jag har redan gått så länge att jag känner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
