Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Artiklar - August Strindberg om sig själv (1909)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AUGUST STRINDBERG OM SIG SJÄLV 467
livligt, men hemskt intryck på mig, ty jag kom att
tänka på det av Kristus förbannade fikonträdet.
De starkaste intryck från barndomen äro
naturligtvis min mors död, och styvmors uppträdande, innan
sorgeåiets slut. Det var obeskrivligt! Min mor hade
icke tyckt om mig, hon hade andra favoriter bland
barnen, men jag sörjde henne, kände som om med
hennes bortgång jag upphört vara släkt med far och
syskon, ja, främmande för hela människosläktet. Min
far förnam jag alltid som en fientlig makt, och han
tålde mig inte heller! Det var inte roligt vara ung! -
Nog sagt!
Hur kom det sig att ni valde den dramatiska
formen för er debut?
Det är svårt att säga! Men jag hade förgäves
försökt att som yngling skriva vers; gick till teatern
för »att bli skådespelare; misslyckades vid provet, tog
opium för att beröva mig livet, men hittades på min
soffa levande (opium bet inte på mig), och fördes ut
på rummel. Dagen efter fick jag en egendomlig feber;
och på ett par dygn hade jag skrivit en tvåaktspjäs.
Inom ett par månader hade jag skrivit en treaktare,
en femaktare på vers (Hermione) och börjat ett stort
drama om Kristus, som dock brändes ofullbordat.
Jag fann det lättast att skriva dramer; mänskor
och händelser togo form, vävde sig ihop, och det
arbetet gav mig så stor njutning att jag fann tillvaron
som en ren salighet medan skrivningen pågick, och
gör så än. Då endast lever jag!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
