Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Artiklar - August Strindberg om sig själv (1909)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
468 , ARTIKLAR
Av vilka författare (klassiska och modärna),
personer, som ni råkat etc., hade ni då rönt det starkaste
inflytandet?
Av de klassiska författarna i skolan tyckte jag
endast om Ovidius. Han var poeten, och jag njöt av
välljudet till och med i det främmande språket: Regia
solis erat sublimibus älta columnis! glömmer jag aldrig.
Horatius’ små kupletter togo sig bra ut på tryck,
men det var bara prosa. Homerus var tråkig, och
Virgilius litet drägligare.
I barndomen beundrade jag Andersens sagor, och
jag har på ålderdomen kallat dem astrala, ty de äro
ingivna från en annan jord än denna; underbara med
ett ord!
Sedan kom vid studenttiden Victor Hugo, med
Havets arbetare, som jag nyss läst om och avgudat
som det sublimaste, vilket endast kan jämföras med
Skrattmänniskan och Samhällets olycksbarn! Hugo
är min lärare! Och Dickens!
; Bland personer i den trånga krets jag uppföddes,
lärde jag* mest av ett trettioårigt bildat fruntimmer,
som jag var bunden vid i en svärmisk vänskap. Hon
var icke felfri, men hon lärde mig endast vad som var
rätt och gott; hon ville jag »skulle bli bättre än hon»,
och hon drog mig åt pietismen, som hon gillade, men
icke kunde följa själv.
Hur kom det sig att ni fäste er särskilt vid
Skärgårdsnaturen?
Det var som en uppenbarelse, då jag vid sjutton år
(kanske) fick se vår skärgård första gången. Som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
