- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 37. Fagervik och Skamsund. Ordalek och småkonst /
16

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En barnsaga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

topparne brötos i fallet. Det var ett slagfält och
det ljusnade i skogen och sinnet alltefter som yxan
röjde, förstörde, hämnades. Fiender, osynliga
fiender, okända också gick det ut över. Om någon
frågat vilka, skulle han endast ha kunnat svara, att
han hatade allt och alla, ty ingen viss hade
förnärmat honom, och olyckan hade kommit från samma
hemlighetsfulla håll som vind och vågor.

Där hans uttömda krafter icke räckte att fälla,
begränsade han sig till att blecka i trästammarne, och
han hade nu farit över sin skog och nått åsen som
här reste sig till ett berg. Med yxan i ena handen
stormade han den lodräta klippväggen och var snart
uppe. Där stod en hundraårig tall som för länge
sen förlorat toppen, sedan vuxit i krokiga vinklar
och nu endast ägde två oerhörda grenar, som
sträcktes ut en på var sida likt två seniga armar som
vinkade en signal. Tallen begagnades även av
sjöfarande ute på havet som landmärke och lotsarne
hade omgivit den med en helgd som skyddat den
från åverkan. Förr hade den även tjänat som
utkik och behöll ännu en halvmurken björngång som
trappstege.

Lotsen äntrade, och såg nu havet under sig.
Därute låg skonaren på grundet och pekade med
sina avriggade master på det särskilda sätt som vrak
bruka peka, icke rätt upp och ner, och icke heller
åt ena sidan som när ett fartyg har slagsida, utan
på ett fånigt sätt, ofärdigt krymplingsaktigt, hit och
dit, med förlorad styrsel, ett dött ting. – Ligg där,
du, sade han inåt sig själv, utan en känsla av
deltagande eller ånger. Snarare uttryckte hans hårda
drag en viss tillfredsställelse och en stolthet över

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:36:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/fagervik/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free