Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En barnsaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att ha varit upphovet till en händelse, tämligen
ovanlig och väckande mycket larm.
Han steg ner ur trädet, liksom gripen av en
hastig ingivelse. Och i nästa ögonblick vid roten:
– Det är min tall! sade han. Om det blir
skeppsbrott därute då? – Så mycket bättre! Vad
rör det mig?
– Det är min tall, stavade han fram med ett
yxhugg för varje.
Det fridlysta, heliga trädet som pekat vägen för
sjömännen norr- och söderifrån, som räckt ut sina
armar och öppnat sin famn för dem som kommo
österifrån, det fanns icke mer. Öman hade fått lugn
och nästan upprättelse. – Nu skall de skriva om det
här, förstås, och styrelsen måste skicka cirkulär, att
landkänningen på Skamsölandet är indragen. Håhå!
– Han lade handen över munnen för att dölja ett
skratt.
Efter den dagen gingo lotsarne omkring och
kände sig förträffliga, alldeles som de skolpojkar,
vilka icke fått stryk den dagen. De kallade Öman
niding; och hälsade icke på honom. När de själva
hade begått någon skamlig gärning i hemlighet, så
samlades de i lotsstugan och beskärmade sig över
Öman, och vad den otärda supen varit för Öman,
det blev nu tallen för dem. – Ja, si hade han bara
låtit bli tallen... Men Öman blev även en
syndabock och ett stående försoningsoffer. Om två lotsar
råkade i träta, så förliktes de genast bara Öman kom
på tal, ty då kastade de sig och sitt mellanvarande
på honom, och fanns det någon möjlighet, så skyllde
de på honom. Denna vana att »skylla på Öman»
utvecklades alldeles otroligt sedan ett klipskt huvud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
