Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En barnsaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När Torkel kom hem såg han dörren öppen till
stugan, trodde att fadren var hemma och gick in.
På dörren satt ett grått frimärke som han petade på.
– Rör inte det där du, sade en röst inifrån
stugan. Där stod en liten grågul karl med kinderna
infallna som om alla oxeltänderna varit borta.
Han slickade på ett grått frimärke rätt framför
sig under det ögonen lågo i nordväst vilket gav
honom tycke av en hund som ligger och äter.
– Det är kronans märken, min gosse, ser du,
och jag är fjärdingsman, ser du.
Och därmed smetade han ett märke mitt på
skåpdörren.
– Vi ska hålla auktion som i morgon, ser du.
Han slickade igen, under det han vände ut och in
på ögonen.
Torkel förstod så mycket att här ingenting var
att göra, varför han avlägsnade sig.
Men länge mindes han mannen utan oxeltänder
som med bara tungan slickade i sig hans
barndomshem, stugan och alla möblerna.
Fadren stod nere vid sjön och sysslade med
skötbåten. – Var har du varit? sade han i den
ton som ej begärde något svar. Laga dig i båt nu,
så gå vi till sjös.
Torkel hissade fock och fadren satte sig till
storskot och rors.
Det låg en dragg och en yxa under toften;
sängtäcken och pannor voro också med. Det betydde
långtur. Bössa, revar och tågverk fanns där också,
men varken nät eller skotar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
