Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En barnsaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så teg han; och Torkel kände det rysliga trycket
av denne man, inför vilken han icke kunde ha en
tanke för sig själv, denne fruktansvärda domare som
såg mitt igenom honom som glas...
– Släck på skotet, han går över, kommenderade
lotsen... Och så fortsatte han.
– Du sitter och funderar, hur du ska komma
ifrån mig och gå ut på egen hand! Men det ska
du inte göra för jag behöver dig... Mor din var
likadan som du, man kunde aldrig lita på henne;
sa ett och tänkte ett annat.
Här tog han en stor sup, och efter några
minuter var han inne i det klibbiga taget och det
gnagande. Som den obildade i sitt rus, tog han fatt på
den arme syndarens själ, sög sig fast i den, sökte
gräl utan orsak, vände ut och in på motståndaren,
ty han skulle ha en motståndare att strida med;
indiktade sina onda tankar i honom, besvarade aldrig
uttalade misstankar.
– Du tycker allt att far din är en stackare,
va? Sen han fått gå från gård och grund? Va?
Du såg fjärdingsman därinne i stugan, med
stämplarne? Inte? Ljuger du pojke får du smörj.
Torkel hade icke sagt ett ord.
– Du säger ingenting, för du är en räv, men
jag ser på dina ögon vad du tänker, för jag kan se
mitt igenom folk, jag. Du tror att jag är full,
förstås; men, de ä ja inte! Ser du. Jag har aldrig
varit full i mitt liv, för de kan jag inte bli; och de ska
jag säga dig, att det var orättvist, när de fällde mig
i rätten.
Detta var det bedrövligaste stadiet när gossen
hörde fadren förnedra sig till förtrolighet, han som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
