- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 37. Fagervik och Skamsund. Ordalek och småkonst /
47

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En barnsaga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hotellet och var ganska bedrövad. Hovmästarn, som
skötte den väckarklocka efter vilken Torkel skulle
stiga upp, hade nämligen glömt att draga upp väcket,
och gossen hade försovit sig. För att icke gästerna
skulle störas genom tramp i korridorerna, var det
förbjudet för betjäningen att stiga upp för tidigt,
liksom å andra sidan för sen uppstigning ansågs som
ett brott, emedan hela morgonserveringen då gick
sönder, och otåliga gäster brummade efter sitt kaffe,
sina kläder, skodon och vatten. Gossen var
oskyldig till försummelsen, men källarmästarns vrede gick
ut över honom. Han ursäktade sig med hovmästarns
försumlighet, men när denne tillkallats för att höras,
ljög han sig fri; och Torkel stod där även som
lögnare. Hans inre reste sig mot de två falska
beskyllningarne och orättvisan, och han glömde sig.
Erhöll två örfilar, en av källarmästarn och en av
hovmästarn, och till råga utslungade principalen en
hotelse om att han skulle få gå, gå hem till sina
svinstior på andra sidan.

De försummade gästerna snäste honom, för
första gången, vilket gjorde honom så mycket mer
ont som han endast var van att se vänliga ansikten.

Det var en riktig olycksdag, och han kände som
en lättnad, när han skickades ärendet ut på ön, att
bli ensam. Då först grät han över livet och dess
orättvisor, och han märkte för första gången, att han
stod ensam i livet.

Och nu mörknade det omkring honom, allting
blev strävt och fult; allt ont han sett och hört men
hållit ifrån sig, trängde sig nu på honom. Och han
såg att människorna här på stranden visst icke voro
bättre än de däröver; de buro endast finare kläder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:36:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/fagervik/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free