Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En barnsaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som dolde smutsigt inunder, och de voro egentligen
här för att tvätta sig. Han erinrade Vickbergs ord
däruppe på berget och här var Ebal, där synden
bodde. Det stämde, ty här arbetade ingen av
herrskaperna, utan de levde i sus och dus som förlorade
sonen; de gingo rusiga i säng och stego rödögda
upp när solen stod högt på himmelen. Och fruarne
gingo i skogen med ungherrar, och det var mycket
saker, som bestämt icke var vackert.
– – – – –
Han hade kommit fram till rågtäppan som nu
hade gulnat likt skorpan på dubbla smörbröd;
blåklint och prästkragar stodo där ännu, sorglösa som
om de ej visste att lien snart skulle gå över dem.
På Skamsund fanns inga blommor och här hade han
aldrig haft tid att plocka några. Utan att tveka
sprang han över diket, och skulle just sträcka
handen efter en blåklint, då det underliga knarrandet
hördes rätt framför honom. Det lät som en varning,
men gossen tog det som ett gäckeri, schasade och
grep sina blommor, dock alltjämt hållande sig på
åkerrenen, ledd av sin säkra känsla att det var orätt
trampa i åkern.
Knarren fortsatte att knarpa sin varning, men
gossen tyckte bara att det var lustigt och fortsatte
sitt oskyldiga nöje. Då hörde han ett vresigt skrik
bakom sig:
– Ska-ru gå i åkern din hundra! Jag ska min
själ hjälpa dej!
– Jag går inte i åkern, jag går på renen, hann
han svara, men mera icke, ty nu kom arrendatorn
rusande...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
