Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En barnsaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och han tänkte huru grymma syskonen varit som
lämnat den lilla ensam i skogen, där hästar gingo
lösa i bet, och om de ej voro farliga, dock kunnat
skrämma ett litet barn.
När de uppnått badhuset, sade den lilla flickan
pekande på en av de större hyddorna: – Här bor
jag, ajö med dig! Och hon sprang in genom
grinden, under det gossen tänkte: det var tacken!
Men i detsamma syntes den äldre herren från
kägelbanan, och med handen vinkade han åt Torkel
att stanna, samtidigt med att han talade till flickan:
– Var har du varit, mitt barn?
– Jo, de andra gick ifrån mig, för de va stygga.
– Inte skvallra, har jag sagt! Och till Torkel
sade han, alldeles som om han väntat honom: Stig
in min gosse, får jag tala vid dig.
Torkel steg in, och nu märkte han att den äldre
herrn var klädd i flottans uniform, ehuru han icke
kunde se gradbeteckningen.
– Nå, du Torkel, började han, vad är det med
dig i dag, du ser så ledsen ut?
Gossen höll på att falla för det mycket
naturliga begäret få beklaga sig, men i samma hörde han
de bestämda orden, som nyss riktats till barnet:
– Inte skvallra! Och han svarade ett kort men
hövligt: Ingenting.
Men herrn släppte icke taget, utan frågade
vidare:
– Har man varit kitslig mot dig?
Det var att lägga svaret i munnen, men gossens
klara förstånd sade honom att detta var en frestelse
att övervinna, och han behärskade sig:
– Ånej, bara små förtretligheter!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
