Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karantänmästarns berättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
- Ge mig en pris snus! sade den illmarige
doktorn, i
Postmästarn tog fram dosan, som befanns vara
orörd...
- Du somna inte? upptog doktorn.
Postmästarn kände sig brydd.
- Nå gamla gosse, du är inte modd? - Vad är
det med dig? - Nej, hör du...
Här tog doktorn med pekfingret i trakten mellan
ögat och näsan på sin vän som om han ville visa
honom något...
- Jag tror... att du har gråtit?
- Asch! Du pratar! svarade postmästarn och
ryckte upp sig! Men, i alla fall, du vet jag inte är
lätt att narra, men, som sagt... det var en
trollkarl, var det.
- Berätta, berätta! Tänk att du tror på
trollkarlar!
- Ja, det var så underligt!
Nu tuggade han torrt! och fortsatte.
- Kan du tänka dig! Han predikade för mig
förstås! Och, mitt i predikan så sa han mig alla de
hemligheter jag likt varje människa gömt i det allra
mest fördolda sedan min barndom, ja längre fram i
tiden. Jag kände att jag rodnade och hela
församlingen såg på mig som om de också visste det, vilket
är alldeles omöjligt. Och de nickade i takt till hans
ord, alltjämt stirrande på mig. Ja de vände sig om
på bänkarna... Även som trolleri betraktat så var
det.... ; :
- Jojo, du, jag visste’t, och därför aktar jag
mig! Vad det är, vet jag inte, men det är
någonting som jag håller ifrån mig. Och det är på samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
