Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karantänmästarns berättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Därpå svarade postmästarn icke. Men drickat
gick trögt om aftonen, och samtalen höllo sig högre
upp än vanligt. Mot tiotiden hördes över sundet ett
fasansfullt skränande som av vildar. Det kom från
Fagervik, och från hotellets trädgård. De båda
filosoferna kastade sina blickar ditöver.
- Det är kutterseglare, förstås, sade
postmästarn.
- De slåss visst också! - Ja, Fagervik går
nedåt, för nattskränets skull. Sommargästerna flyr,
för de få inte sova - och man har tänkt stänga
krogen!
- Och öppna ett bönhus, kanske?
Även den frågan blev obesvarad och man skildes
utan att riktigt veta var man hade varandra.
Emellertid hade ryktet spritt sig på Fagervik
att postmästaren varit i bönhuset, så att när han
följande eftermiddag infann sig på hotellet i sitt kotteri
med tullförvaltarn och lotsåldermannen, dessa
hälsade honom med den stora nyheten.
- Jaså, du har gått och blitt läsare?
Postmästarn avvärjde stöten med ett skämt, svor
och bannade på att det var osant, samt tömde till
bevis sina glas mera ärligt än han brukade.
- Ja, men du var där!
- Jag var nyfiken!
- Nå vad sa de för slag?
Här mörknade postmästarn, och när man
fortsatte med skämtet, gick det opp för honom att det
vore fegt och uselt att smäda det som han icke ansåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
