Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karantänmästarns berättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förälskelsens alla stadier. De upptäckte, som vanligt,
att de voro födda enkom för att råkas och göra
vandringen hand i hand. För att bli henne värdig
bortlade han alla osköna vanor, förfinade sitt språk
och sina seder, och han såg i henne en gudasänd som
öppnade hans ögon och pekade uppåt.
De vanliga svårigheterna vid lysningen övervann
han, fullt övertygad att dessa svårigheter skulle
finnas, för att han måtte få tillfälle visa sitt mod och
sin styrka.
De skändliga anonyma breven som pläga åtfölja
förlovningar läste de tillsammans och lade i
kakelugnen. Hon grät visserligen över människornas
ondska, men han sade, att det skulle så vara för att
pröva deras tro. Och de trodde på varandra.
Förlovningstiden var ett enda stort rus. Han
försäkrade att han icke behövde dricka mer, ty hennes
närvaro gjorde honom bokstavligen drucken. En enda
gång kunde de känna det hemska i den ensamhet som
omslöt dem, då deras vänner övergav dem, finnande
sig överflödiga.
- Varför sky oss mänskorna? frågade hon en
afton, då de vandrade utanför staden.
- Därför, svarade han, därför att mänskorna fly,
när de se lyckan.
De märkte icke att de själva undveko umgänge,
ty de gjorde det; och han särskilt visade en
verklig fruktan att möta gamla ungkarlsvänner. Ty de
föreföllo honom som fiender, och han såg deras
skeptiska grin, alltför lätt att tolka. - Se nu är han
fast! Att den gamla skälmen också kunde duperas!
O. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
