Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karantänmästarns berättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
emellan. Han försökte svinga sig upp och lyfta
henne, men det gick inte.
- Jag hänger så tungt på dig, sade hon och
släppte hans arm.
Han svarade icke, ty han erfor verkligen en
lättnad.
Detta sårade henne och hon drog sig åt
husväggen. Samtalet var slut och de befunno sig snart
utanför hennes port.
- God natt! sade hon kort.
- God natt! svarade han lika kort, och de
skildes, synbarligen med ömsesidig belåtenhet. Utan en
kyss i portgången, och utan att han stannade
utanför glasrutan för att se hennes fina gestalt röra sig
i mjuka linjer uppför första halvtrappan.
När han gick uppför gatan var han spänstig i
gången och han andades högt, fritt. Han var befriad
från något tryckande, som dock i tre månader varit
ljuvt. Han samlade sig, återfann sina tankar från -
ett förgånget, som nu föreföll starkt och uppriktigt.
Han flög framåt och hans jag svällde, under det han
kände de båda armarne röra sig som vingar.
Att det var slut, därom hyste han inga tvivel;
men han såg ingen orsak, kände ingen smärta, stod
endast klarvaken inför ett faktum som han mottog
utan att tveka.
När han kom i sin port, mötte han en gammal
vän, vilken han utan vidare tog under armen och
inbjöd att dela den enkla supén och prata. Vännen
såg förvånad ut, men följde uppför trappan.
De åto och drucko, rökte och pratade framåt
midnatt, och de talade om all världens ting; gamla
minnen och statsangelägenheter, riksdag och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
