Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karantänmästarns berättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
- Jag vet nog, att du tänker överge oss och
kasta oss på backen ...
- Det är underligt, invände han; det är ju du
som hotat hela tiden att ge dig av med barnet, så
snart det kommer! Alltså, hur jag bär mig åt är det
galet; stannar jag, så går du, och då är jag både
olycklig och löjlig; går jag, så är du martyren, och jag
blir både en olycklig och en usling! Så är det att
inlåta sig med kvinnor.
Hur de hankade sig igenom de nio månaderna
var honom en gåta, men den sista tiden var
drägligast, ty då hade hon börjat älska det ofödda barnet,
och med kärleken kom skönheten, men en högre;
och han tröttnade icke försäkra henne att för honom
var hon skönare än någonsin. Men hon trodde att
han ljög, och när hon märkte att han insövde sig
i föreställningar om en evig sällhet i hennes närhet,
bröt hon återigen ut.
- Du tror att du har mig, nu.
- Min vän, jag trodde när vi lovade varandra
bli makar, att jag skulle tillhöra dig och du mig,
och jag hoppades att vi skulle hålla tillsammans, så
att barnet föddes i ett hem, och uppfostrades av far
och mor - - -
Och sådant mera i oändlighet!
Barnet kom, och modrens lycka var gränslös.
Ledsnaden var försvunnen, och mannen andades åter,
men det skulle han ha gjort mera omärkligt. Ty
två skarpa ögon sågo det och två vassa blickar sade:
du tror att jag fastnat genom barnet!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
