Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karantänmästarns berättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På tredje dagen hade lillan förlorat nyhetens
behag och fördes ut till sköterskan. Och därpå
kallades sömmerskor. Nu visste han vad som
förestod ...
Från den stunden gick han som en livdömd och
väntade på sin avrättning. Han packade två nattsäckar
som han gömde i sin garderob, färdig att vid givet
tecken fly.
Tecknet gavs två dagar efter fruns uppstigande
från bädden. Hon klädde sig nämligen i en ny
dräkt av ett sådant braskande snitt och i färger som -
man kallar lampskärm. Han förde henne ut att åka,
och han led så gränslöst över att se den han älskade,
ådraga sig en uppmärksamhet som sårade honom.
Till och med gatpojkarne visade med fingret på den
utstyrda damen ... Sedan den dagen undvek han att
promenera med sin fru. Han stannade hemma hos
barnet och sörjde över att ha en löjlig hustru.
Nästa hennes steg på vägen till frihet var
ridhuset. Genom stallet öppnas dörrarne till societeten.
Genom hästarne gör man bekantskaperna däruppe.
Hästar och hundar bilda övergången till den värld
ifrån vilken man ser ner för att kunna upptäcka
fotvandrande på den dammiga vägen. Den som sitter på
en hästrygg blir sex alnar i stället för tre, och han ser
alltid ut som om han fordrade att vandraren skulle
blicka upp till honom. Nåväl genom stallet till baronen
och löjtnanten ... Deras hjärtan hade funnit varandra,
och som baronen var en renlig natur, vägrade han
bestämt att passera graderna som gäst och som vän i
huset. Därför reste de tillsammans, eller rymde.
Mannen satt kvar med barnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
