Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karantänmästarns berättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vagnen, över spåren, där han knäade så att hatten
föll bakut på skulten, och där blev den sittande som
uniformsmössan brukade. Men vad som såg så käckt
ut med mössan var icke klädsamt med den ovana
melonhatten. Med ett ord det var icke hans vackra
dag och ingen lyckodag.
När de inträdde i salen, sågo de ut som om de
grälat invärtes, som om de föraktade varandra,
skämdes för varandra, och önskat varandra så långt...
Hans nerver voro totalt i olag och kunde icke
styra en muskel. Utan att veta vad han gjorde
knuffade han henne fram till bordet, med ett: skynda på!
Bordet var redan kantat med gäster som anföllo i
spridd ordning och därför icke kunde öppna lederna.
Baronen gjorde ett utfall och fick slutligen fatt i en
tallrik, men när han sedan kilade in armen efter en
gaffel möttes hans hand av en annan hand som
tillhörde den person han minst gärna av alla ville träffa
just nu!...
Det var hans förman, en major, en som håller
majorsförhör...
Med detsamma gick en viskning genom hopen ...
De voro igenkända! Han stod som naken i
nässlor, hans hals svällde onaturligt och rött så att
kinderna blevo hals de också... Han kunde inte fatta
hur människors blickar förmådde verka som
gevärskulor... han bokstavligen fusiljerades och sjönk ihop.
Sin dam tänkte han icke mera på, endast
majoren med majorsförhöret som kunde förstöra hans
framtid...
Men damen hade sett och förstått; och hon
vände, vände ryggen åt alltsammans och gick ut, fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
