Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karantänmästarns berättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hälsade dem med ironiska applåder och skrattsalvor,
dock utan att veta vilka de applåderade. Men de
infångades kval voro större än de andra anade, ty
de trodde att man hånade dem och deras misslyckade
kärlekshistoria.
Till råga på olyckan hade baronen ohjälpligt stött
sig med karantänmästaren som han ombord på
ångaren skymfat.
Därför togs inga hänsyn utan de behandlades i
likhet med alla andra som kommo från smittad ort.
Och som deras incognito förr eller senare måste
röjas, gingo de i en beständig fruktan att upptäckas,
och fulla av misstänksamhet trodde de varannan
timma att de voro igenkända.
De tre dagarnes pinohistoria skulle ingen stå ut
att läsa igenom. Så mycket är bekant, att hon första
dagen grät efter sitt barn, varvid han tågade ut på
ön. Den andra dagen skildrade hon sin mans
utmärkta egenskaper, jämförda med älskarens
avskyvärda. Tredje dagen förbannade hon honom som
förfört henne, och när hon slutligen kallade honom
idiot som icke lytt båtägarens och hennes råd att
undvika Ven, slog han henne en örfil...
På fjärde dagen, då de verkligen voro upptäckta,
och tidningar anlänt med hela historien, gingo de
i bergskrevorna var för sig att dölja sin skam.
När slutligen två ångbåtar kommit att hämta de
osälla, gick var och en ombord på sin.
Och efter den dagen sågos de aldrig mer, och
kände varandra icke heller.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
