Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karantänmästarns berättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
- Jag känner icke ert lands seder, utbröt han,
men hos oss och i mitt land är deri man vanärad
som låter en dam betala för sig. f
- Ni var min gäst!
- Nej, vi gingo ut tillsammans; och hit kunna
vi aldrig komma mer. Vet ni ej vilket rykte ni givit
mig, vet ni ej vilket hiskligt namn denne kypare kan
ge mig!
Och när nu kyparen tillkallats för att få affären
omgjord, uppstod nytt spektakel, så att han vred
reste sig och lade sin andel av betalningen på bordet.
Hon blev ledsen, men ville ej ge sig orätt.
Det blev förstämning och han märkte nu att hon
var tanklös man kallar, lika tanklös som då hon
inbjöd honom ensam herre i sitt flickrum så sent på
kvällen. Eller var det ett uttryck av den oavhängiga
kvinnans fordran att få bli behandlad som mannens
jämlike i allt; trots mot konvenans och förmenta
fördomar? Kanske det senare, men han kände det
som ett översitteri och var vred.
Det höll på att bli en obehaglig tystnad på
gatan, då hon räckte fram sin hand och sade med
sin goda innerliga röst:
- Icke vara ond!
- Nej, icke det, men, men ... aldrig göra så mer.
De skildes som vänner, och han skyndade sig
ner till kaféet, där han icke varit på länge, dels av
en viss motvilja mot tonen, som icke längre
harmonierade med hans egen stämning, dels därför att han
lovat sin väninna vara måttlig.
Han återfann sällskapet, men kände sig något
främmande, och han fick det bestämda intrycket att
hit skulle han aldrig föra henne. Därför gick han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
