Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karantänmästarns berättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
snart hem och försjönk i meditationer, som stundom
drogo i de mörka färgerna, stundom i de ljusa. När
han tänkte tillbaka på det ögonblick då ur pälsens
djurskinn den ungdomliga skönheten krupit fram,
fann han däri något hemskt olycksbådande. Det var
icke den jungfruliga skönheten med reflexer från
barnets paradis, utan en dämonisk mörk fägring som
blir mäns bane, mannaviljans grav, och bringar
förnedring och ofärd, ärelöshet och köpslageri. Men som
är oundviklig, oundkommelig som ödet.
Följande dag var han bjuden till middag i
sällskap med henne hos en konstnärsprofessor.
Hon hade i dag anlagt en ny typ.
Överlägsen världsdam, konverserande med en
ton av visshet, sägande lyckade kvickheter, epigram,
och aldrig svarslös då någon riposterade. Stundom
indifferent, blaserad, grym. Professorn, som kom
direkt från ett jurysammanträde, berättade att han
fällt en barnamörderska.
- Jag skulle ha frikänt henne, invände fröken X.
Professorn, som tillhörde akademien, och var
umgängesvän på hovet, baxnade, men tillrättavisade
icke. Han tog repliken som en caprice, och lät ämnet
falla.
Stämningen var eljes något tryckt och
främlingen, som blivit bjuden av frun i huset, kände sig
så olämplig i detta hem där allt rörde sig om hovet.
Sannolikt hade hans väninna ställt om denna
inbjudning i den goda avsikten att göra honom bekant,
och att få en anstrykning av världsman över honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
