Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karantänmästarns berättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med det halvt anarkistiska ryktet. Disharmonien
yppade sig också snart, då talet råkade in på konst,
och professorn satt ensam med sin mening och sina
akademiska ideal.
När därför vid desserten värdinnan frågade
främlingen om han ville komma till dem på deras
mottagningsafton, då han skulle råka många
berömdheter, erhöll hon en sådan skarp blick från sin man,
att främlingen som uppfattat blicken tackade, fast
besluten att icke antaga bjudningen. Skandinaverna
voro nämligen särskilt illa anskrivna på högre ort
emedan en norsk målare vållat en söndring i
akademien genom sitt nymodiga måleri.
Återigen hade han låtit narra sig av sin väninnas
tanklöshet, som fört honom i en krets där han ej
hörde hemma, och där han var ogärna sedd. Hon
syntes däremot intet märka, utan var lika
hemmastadd och obekymrad som förut.
Efter dinern blev musik och den sköna
uppförde sig som om hennes vän icke fanns där, såg
icke åt honom. Och när man bröt upp, tog hon
avsked såsom av en obekant och lät en annan herre
följa sig.
Det var en söndagseftermiddag i februari och de
vandrade i de yttre boulevarderna på Västern där
de voro säkra att ej träffa någon bekant. Slutligen
gingo de in på en enslig vinstuga.
Hon talade om sin förestående avresa, och han
erkände att han skulle komma att sakna hennes
sällskap.
- Följ med! sade hon enkelt och ofraserat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
