Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karantänmästarns berättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
- Jaja! jaja!
- Det är en förändring, och detta ensliga liv
är intet liv!
Emellertid i stället för svar på det sända brevet
kom ett telegram med anhållan om möte på aftonen
tillsammans med en redaktör som kunde vara nyttig.
Därpå svarade han med telegram: »kommer ej,
förrän jag fått svar på mitt brev.»
Åter ett telegram, däri hon ber om uppskov till
morgondagen med svaret.
Han fann hela upptåget meningslöst, men gick
till mötet. Hon infann sig som om intet hänt; man
åt kväll och talade om affärer. Redaktören var en
gift, gemytlig person utan som det syntes några
anspråk på att vara tillbedjare.
Men i afton fann han henne ful; slarvigt klädd,
med bläck på fingrarna, och hennes konversation var
så affärsmässig, att han såg henne i en avskyvärd
dager.
Mycket hade han i sitt liv erfarit och många
besynnerliga människor hade han råkat, men något
så galet som detta hade han icke varit med om.
Det var med en känsla av befrielse han gick
hem till sitt, fast besluten att icke följa denna dam
till Berlin och icke närmare anknyta sitt öde vid
hennes.
Följande morgon ingick hennes brevsvar, vilket
än mer stärkte honom i sitt beslut att draga sig
tillbaka.
Hon skrev: att hon tillhörde de kvinnor som icke
kunna älska. (Vad är det för ena? Det här är
litteratur! tänkte han.) Han trodde sig älska
henne, men han var bara förälskad i sin kärlek...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
