Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karantänmästarns berättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon satt och läste en bok, vilken hon gjorde
ett lamt försök att gömma, då han trädde in. På
hennes sällsamma min såg han att något ödesdigert
inträtt i deras samliv.
- Vad läser du? frågade han.
- Din sista bok! svarade hon med ett särskilt
betoningssätt.
- Den har kommit nu då; läs icke den boken,
du förgiftar dig!
Det var den hänsynslösa skildringen av hans
första äktenskap, skriven i självförsvar och såsom
ett testamente, emedan han då efter slutad skrivning
ämnat beröva sig livet. I ett par år hade
manuskriptet legat deponerat under sigill hos en släkting,
och var aldrig ämnat att tryckas. Men nu på våren,
under omständigheternas tryck, och sedan han varit
utsatt för ett orättvist avlivande i tal och tidningar,
hade han sålt boken till en förläggare.
Och nu hade den kommit och fallit i den hand
där den aldrig bort falla. Han tänkte först rycka
boken från henne, men så återhölls han av den
tanken: Det har skett; alltså skulle det ske!
Och kav lugn som om han åsett sin egen
avrättning, vilken ej kunde hindras, gick han ut ur
rummet.
Vid middagsbordet märkte han den oerhörda
förändring som försiggått med hustrun. Där funnos nya
drag i hennes ansikte; hennes blickar granskade hela
hans person som om hon jämförde honom med den
man vilken förekom i boken. Att hans lidanden icke
skulle väcka hennes medlidande, det tog han för
givet, då kvinnan alltid känner med sitt kön såsom
parti. Men vad han icke kunde räkna ut, var att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
