Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karantänmästarns berättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ekonomien. Två månader endast hade förflutit sedan
bröllopet och leendet hade upphört, allt samtal till och
med, kärleken var förvandlad i orimligt hat, och han
började tycka hon var ful.
Sista dagen måste han sjunga ut för att icke
spricka:
- Du var skön så länge jag älskade dig, kanske
min kärlek gjorde dig skön icke blott inom mitt
tycke. Nu är du den fulaste och den uslaste
människa jag minns mig råkat i mitt liv.
Därpå svarade hon:
- Jag vet mig aldrig ha varit så elak mot någon
som mot dig, utan att jag kan uppge något skäl.
- Jag kan det, svarade han. Du hatar mig
därför att jag är man, och din man.
Han hade packat sin kappsäck och hon var
beredd på hans avresa. Men nu när avskedet
nalkades, och som hon trodde det vara för evigt, smälte
hatet, och se, kärleken var framme igen!
Hennes ömhet och omtanke hade inga gränser;
de talade om framtiden som om de skulle ses snart
igen. Hon gav honom goda råda, moderligt, men
undergivet, resignerat som inför ett oböjligt öde, som
vållat deras skilsmässa för stunden. Och när de nu
åkte till stationen i den öppna kabben, mitt på
solklara dagen på största gatan, kysste hon honom
upprepade gånger. Folk skrattade, men när polisen
började uppmärksamma det smeksamma herrskapet,
blev han betänksam:
- Akta dig, här i landet komma vi i fängelse
för offentliga ömhetsbetygelser.
- Det bryr jag mig icke om, svarade hon. Jag
älskar dig så mycket!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
