- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 37. Fagervik och Skamsund. Ordalek och småkonst /
154

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karantänmästarns berättelser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mot en osynlig som tycktes ha fattat agg till honom,
blev han paralyserad och vågade icke mer lyfta ett
finger för att ändra sitt öde, ty han fruktade
misslyckande och svikna förhoppningar. För att fördriva
tiden satte han sig att läsa historiska tabeller, och
skrev årtal från morgon till kväll. Men dagarne voro
likväl ändlöst långa, och efter fyra dagar fick han
den fixa idén att han aldrig skulle komma lös från
denna rysliga stad där det bara köptes och såldes.
Intrycket blev så levande att han skulle sluta sitt
liv i det ohyggliga hotellrummet, och han packade
upp sina saker och började pryda byrån med
fotografier av sina barn och andra anhöriga.

Ensamheten och kvalen töjde ut tiden, så att han
fick illusionen av att han var hamburgare, glömde
momentant sitt förflutna, att han var gift, att han
levat annorstädes än här. Han betraktade sig som
en fånge, med det hemska tillika, att han ej visste
vad han förbrutit, vem som dömt honom eller vem
som var hans fångvaktare. Men det svarta spöket
Koleran låg osynlig nere i kanalernas smutsvatten
och lurade på honom. Tre gånger om dagen frågade
han kyparen om koleran, och erhöll beständigt svaret:

- Säker är man icke!

Så kom då äntligen ett brev från hustrun. Hon
skrek högt av saknad, kärlek och oro; och ville
veta var han var. Han svarade i samma tonart och
röt av ursinne över ödet som skilt dem.

På femte dygnets morgon läste han i tidningen
att hans vän dansken från kaféet bodde en halv
timmes järnväg från Hamburg.

Om han vetat detta förut, skulle han icke behövt
dessa utståndna lidanden! Nu, alldenstund han icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:36:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/fagervik/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free