- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 37. Fagervik och Skamsund. Ordalek och småkonst /
177

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karantänmästarns berättelser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

- Jo, det är en enda asyl, där innevånarne leva
på att vakta dårar i sina hem. - Och han skrattade.

Han frågade icke mer; men han sporde sig själv:
har man lockat mig hit, i en fälla att observeras?
Och han hade skäl att misstänka dylikt, då fallet
förut inträffat i hans liv.

Nu blev hela hans tillvaro en enda ansträngning
att visa sig så vardaglig i tänkesätt, så borgerlig i
sitt beteende att intet »ovanligt» skulle märkas. Han
vågade icke slänga fram en originell tanke, icke
säga en paradox och var gång han frestades berätta
något om bröllopsresan, nöp han sig i knät. Och
denna beständiga ångest att vara observerad,
nedtryckte honom så att han såg vakande ögon överallt,
trodde sig märka snärjfrågor där inga funnos. Och
sensitiv som han var tyckte han att hela byn
utstrålade dårarnes sjuka fluidum, blev beklämd och
fruktade bli galen. Men han ville icke flytta, dels
emedan han väntade bli gripen på stationen, dels
därför att han givit denna by som mötesplats åt sin
hustru.

Brev hade nämligen anlänt från Arreskov, däri
svärmodren berättade om deras oro och sorg efter
hans försvinnande. Svärfadren, som nog vetat vad
han skulle gjort i den olyckliges ställe, tänkte straxt
på självmord, och hade storgråtit. Man hade sökt i
sjöstranden och i skogarne ...

Här avbröt han läsningen och kände
samvetskval. Den gode gamle hade gråtit! Hur förfärligt
måtte icke hans öde då vara, när andra sågo det så.

Nu var Maria kommen, och snart skulle de se
varandra igen, om han endast höll sig stilla, ty hon
älskade honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:36:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/fagervik/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free