Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karantänmästarns berättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var en ljuspunkt, och den gav honom kraft
att uthärda i detta helvete, där alla människor
sneglade på varandra för att se efter om den andra var
klok. Men de två sista dagarne förde med sig nya
tortyrmedel. Svensken från kaféet skulle komma på
middagen.
Glad gick Axel ner till tåget, att ta emot sin
bästa vän, den som förstått honom bäst, som själv
fattig lagt sig ut för honom hos rike män för att
få den hjälp åt vännen wm han själv ej kunde få.
Och nu råkar han en främling som med kalla
blickar behandlade honom som en främling. Intet
igenkännandets leende, inga frågor om befinnandet,
och framför allt intet vidrörande av det förflutna.
Efter middagen tog han värden avsides och
frågade:
- Är svensken ond på mig?
- Ond? Nej! Men du förstår att när han nu är
gift med Lais ...
- Gift?
- Ja! så vill han ju icke bli erinrad om att hon
varit din väninna!
- Det förstår jag, men jag kan ju ej rå för att
jag var hennes vän innan hon anade att svensken
fanns till.
- Nej, visserligen, men du har pratat om
henne...
- Detsamma som alla andra pratade, då det
ingen hemlighet var, och då hon i synnerhet
afficherade sina erövringar så att de måtte komma till den
största offentlighet.
- Javäl, men nu är det en gång så...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
