Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karantänmästarns berättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
- Detta är det djävligaste jag upplevat i hela
mitt rysliga liv.
Sextio sekunder äro långa, men de gå också!
Vare sig nu hans mycket vårdade och dyra
habit; vinet och cigarretterna av prima, eller något
helt annat verkade uppmjukande; den vrede
mannen, som säkert icke haft en så fin kund, blottade
huvet och frågade endast om herren var serverad.
Vid ett artigt svar, såg han värden stirra på
morfinsprutan, pulverasken och vattenglaset.
Med en världsmans lätta ton sköt han genast
fram med förklaringen på det otrevliga i situationen:
- Jag är botanist och skulle just göra ett
experiment, då jag överraskades i en högst tvetydig
ställning ...
- För all del, herr doktor, var som hos er,
fullkomligt ogenerad.
Och efter några ord om väderleken gick värden
in; mumlade något åt uppasserskan, som gästen
tyckte sig höra, och vilket föranlät honom bryta upp,
dock utan brådska.
- Han trodde jag var en av galningarne. Det
var räddningen. Men hit kan jag icke komma mer.
Sextio sekunders förödmjukelse och den lyftade
käppen kändes ännu flera timmar efter.
- Detta är icke otur; detta är annat, var hans
ultimatum som vanligt!
Följande morgon gick han sin promenad i skogen
och tänkte över sitt öde.
- Varför har du inte skjutit dig? Ja, säg det,
den som kunde. Därför att slutligen alla svårigheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
