Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karantänmästarns berättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Svensken stannade, och därför måste norrmannen
gå ensam.
För att fördriva tiden begagnade han traktens
flora för att studera växternas biologi. Till den ändan
medförde han på sina vandringar en morfinspruta
för att se huru pass känsliga växterna visade sig för
detta nervgift, varav han ville sluta sig till
befintligheten av ett sensitivt nervsystem hos dessa.
En eftermiddag satt han vid ett glas vin i en
trädgårdsrestaurant i byns utkant. Ovanför hans bord
hängde grenarne av ett äppelträd med små röda
frukter. Detta passade för hans ändamål: Därför
steg han upp på stolen, gjorde ett stick med
morfinsprutan i fruktskaftet, och tryckte till. Men för hårt,
ty äpplet föll!
I detsamma hörde han ett skrik och höjt i
skogsbacken, såg en ursinnig man, åtföljd av hustru och
barn, komma rusande med lyftad käpp.
- Nå, så fick jag fatt i honom...
Honom? Det skulle vara någon efterspanad
äppeltjuv.
Han tog hela sin buddhism till hjälp, steg ner
och satte sig, beredd på att bli avförd av gendarmer
såsom gripen på bar gärning, och utan möjlighet att
kunna förklara sitt beteende, ty ingen myndighet
skulle godkänna något så barockt som att man ville
spruta morfin i ett äppelträd.
Den vrede mannen behövde emellertid en minut
för att gå långs ett staket och komma in.
Som en livdömd satt norrmannen och väntade ett
käpprapp i förskott, och fast besluten dö som en
krigare, brådskade han ej med några lönlösa
förklaringar, utan tänkte endast:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
