Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karantänmästarns berättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och det var sanningen, ty hans sista önskan:
att bli fri från hela kladdet var uppfylld, och utan
att han tagit ett steg. Han åt kväll ensam och befann
sig väl därav. Blev sittande vid bordet och tände
tobak. Hans själ intog detta vågbalansens lyckliga
läge, färdig att sjunka ner åt vilken sida som
behagades. Han aktade sig att önska något, av fruktan
att se sin önskan korsad.
Men han väntade något.
Om jag känner kvinnorna rätt, så kunna de icke
sova i natt förrän någon deputerad gått och sett
efter att offret lider efter beräkning.
Och mycket riktigt, svärmodren kom.
— God afton! hälsade hon. Du sitter ensam här,
min gosse.
— Med en indians köld framför elden, som skall
steka honom, svarade han:
— Ja; här sitter jag ensam.
— Och vad tänker du nu göra?
— Resa naturligtvis.
— Du tycks ta denna sak väl lugnt.
— Varför icke?
— Maria ämnar söka skilsmässa.
— Det kan jag väl tro!
— Då älskar du icke henne!
— Du önskar att jag gjorde det, för att jag skulle
pinas riktigt.
— Kan du lida, du?
— Det skulle roa dig om jag kunde.
— När tänker du resa då?
— När jag får respängar.
— Det har du sagt så länge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
