Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vid sista udden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I.
Vid sista udden på vitnad häll
en villa reser sig grå och förfallen;
dörrarna stå öppna en blåsig kväll;
det spelas på flygeln därinne i hallen.
En okänd seglare ligger i fjärden på slag,
ensam vid ror och med skoten klara;
i seglet han hör, när det går över stag,
en strof ifrån flygeln, en enda bara.
Så är det tyst; men han lyfter sin hatt
och sänder tillbaka ett tack med vinden,
och hon därinne, hon får det fatt –
det var som en kyss av en okänd på kinden.
Där famnades de i en skön sekund;
i mörkret höljda de gåvo och togo;
de hörde varandra aldrig från denna stund –
och sågos ej heller till dess de dogo.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
