Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vid sista udden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
II.
Det är natt och vindstillt sen solen gick ner,
i halvljus på udden en trädgrupp sover vid räcket,
dagens fåglar man ser ej mer,
och böljorna lagt sig inunder havgröna täcket.
Då öppnas dörrarna till villans hall,
och lösta löpa de ut, de bundna ljuden;
flygeln sjunger, och tonernas svall
det väcker natten, som sover i rosiga skruden.
Nu går en krusning på havets spegel,
i träden susar det som i ett segel,
en båt, en vit, där glider ljudlöst fram,
två, många, inunder stranden;
ljusklädda mänskor i båtarnes stam
de lyssna i andakt med åran i handen.
Då vakna fåglarne på holmar och skär!
Där komma måsarne på vita vingar,
tysta, spejande, från fjärran och när;
de fälla på vattnet som gungar i lätta ringar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
