Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt III (Fonden Mälarlandskap i aftonbelysning)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ERTK XIV 351
KARIN MÅNSDOTTER faller på knä.
Stig upp, för himlens och vår Frälsares skull!
Hur kan I tro att jag äger att benåda, jag som själv
lever på nåd! Stig upp, drottning, den store kung
Gustavs ädelborna efterleverska; för ringa och
ovärdig är jag att I ens skulle besöka mig!
ÄNKEDRONNINGEN.
Är det fröken Karin, som har rikets öde i sin
lilla hand... Stig själv upp, lyft er hand och rädda
mina anhöriga, ty konungen är utom sig och rasar!
KARIN MÅNSDOTTER.
Han rasar? Varför? Jag vet ju intet och förmår
intet! och sade jag ett ord, sloge han mig, såsom
han ville döda mig för nyligen.
ÄNKEDRONNINGEN.
Det är då icke sant att I är dronningen?
KARIN MÅNSDOTTER.
Jag? Å Gud, jag är den sista av hovets
fruntimmer, om jag ens kan räknas dit!
ÄNKEDRONNINGEN.
Och han misshandlar er? Varför går I då icke
er väg?
KARIN MÅNSDOTTER.
Vart i vida världen skulle jag gå? Min far vill
icke se mig och mina syskon hälsa icke på mig.
Den sista vän jag ägde, min frände Max, har
försvunnit utan att jag vet vart.
ÄNKEDRONNINGEN.
Det vet I icke häller, att fänriken Max...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
