Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 4. Gillen. Skrån. Gesällskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
130 GAMLA STOCKHOLM
bägare, den de sittande emottogo, och då det var
gjort, stego de alla upp och avsjöngo sånger,
beledsagade av pukor, trummor och pipor, varpå skålen
tömdes. De vanligaste skålarne gällde jungfru Maria
och frälsaren.
Man har ännu i behåll en gillesvisa till jungfru
Maria:
Jesus Christus vår herre,
Och han var födder i Bethlehem;
Och alle Guds helga änglar
De sungo honom lof igen.
Sången sungo de alle Jula oita så,
Lofvat vari Jesu Marie Son.
Drickiom vy det fyrsta sinne
Vårs Drottins minne m. m.
Vid måltiden, som samtlige ledamöter nu höllo,
spisade var och en vad han själv låtit förut tillreda
och uppsända. Men för att förekomma tävlan och
yppighet var vid vite stadgat, att ingen måtte hava
mer än 2 eller 3 fat. Av samma skäl var ock förbudet
att hava egen duk och egen bänkdyna. Ölet var
gemensamt för alla, och vid dess upphämtande ur
källaren tjänade de många kittlar och flaskor av
tenn, koppar och mässing, som gillet ägde. Ingen,
utom de tjänande bröderna, skaffarne och klockaren
samt deras medhjälpare djäknarna, fingo under
drick-ningen vid vite av en mark vax gå i källaren, där
merendels klockarens hustru med en hjälpkvinna
skötte tappningen.
Själva gillesalen var klädd med löv och granris,
golvet bestrött med färskt och välluktande gräs och
blomster, och utanför dörren voro satta lövruskor.
Rummet var alltid upplyst med vaxljus, även om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
